Nyheter 

Det tuffa arbetet stoppar inte Ingalill och Håkan

Att vara lantbrukare i dagens samhälle är inte det enklaste arbetet. Men trots vädermotgångar och miljökritik är arbetet på gården något som varken Ingalill Johansson eller Håkan Emilsson vill byta ut.

Bara några minuter utanför Laholm bor Ingalill Johansson och Håkan Emilsson på sin gård där de driver lantbruk, ett arbete som följt med sedan barnsben. Men valet att bli lantbrukare var inte alltid självklart. När jag träffade Ingalill hemma på gården skrattade hon när jag frågade om livet som lantbrukare var en barndomsdröm.

– Nej, aldrig! Mamma och pappa var aldrig lediga och vi reste aldrig, så jag hade inga planer på att följa samma fotspår. Men se hur det blev, säger Ingalill med en lättsam suck. 

Annat var det för Håkan som växte upp på en gård bara några hundra meter bort. Som liten började han följa med sin pappa i arbetet och så småningom började han också hjälpa till på heltid. Ingalill berättade att han redan som barn körde runt med sin leksakstraktor på vägen utanför gården.

– En gång var han ute och körde på vägen och då kom polisen förbi och sa till honom att han inte fick köra på den stora vägen. Men det fattade inte Håkan, han gjorde ju bara sitt jobb!

När jag kom förbi vid tio-tiden satt Ingalill och Håkan och åt sin andra frukost för dagen. För när man arbetar på en gård börjar jobbet redan klockan sex på morgonen. Under vintern pågår arbetet fram till sju på kvällen och under sommaren kan klockan bli elva på kvällen innan arbetsdagen tar slut. Trots långa arbetstimmar och hårt fysiskt arbete skulle Ingalill inte vilja byta jobb.

– Det är väldigt flexibelt jobb i med att man bestämmer själv över sin dag. Och sen var det guld värt att kunna vara hemma när barnen var små.

Men så har det inte alltid sett ut. Ingalill arbetade tidigare på en skola i Genevad, men övergick till att bli lantbrukare på heltid efter 2004 när de satsade på att utöka gården. Så i dag arbetar Ingalill och Håkan med något som kallas integrerad produktion där de odlar potatis och spannmål och jobbar med att föda upp grisar. Att vara lantbrukare är som att vara egenföretagare, där alla delarna ska fungera och gå ihop i slutändan.

– Vi köper in dräktiga suggor, föder upp kultingar och skickar grisar till slakt. Utöver det odlar vi också vårt egna foder som använts till grisarna. För det räcker inte med ett storts foder i med att grisarna behöver olika foder beroende på vilket stadie de är i.

Ett problem som flera lantbrukare kämpar med i dag är just köttproduktionen och att många har fördomar om hur djuren behandlas. Men i Sverige och runt om i Europa följs strikta lagar på hur djuren ska behandlas. Väldigt ofta genomförs kontroller, som ibland kan uppfattas som lite överdrivna, enligt Ingalill. Men reglerna som EU bestämt om är inte anpassade för varje land, utan är övergripande för alla som är medlemmar i unionen.

– Trots att jag tycker att vissa kontroller känns lite onödiga och irriterande finns dem för att djuren ska må bra, och det är det viktigaste för oss.

Att ha djur på gården innebär att Ingalill och Håkan måste arbeta varje dag, året om. Så att åka iväg på semester på sommaren är inte en självklarhet. Men Ingalill menar att de tänker lite annorlunda när det kommer till semester.

– Det finns hjälp att få, men det är långt ifrån gratis. I med att vi inte bara kan ta in en sommarvikarie, tycker vi inte att det är värt det. För ska extra hjälp kallas in ska hon eller han få full lön, som vi måste stå för, plus olika tillägg som försäkringar och så. Utöver det ska vi också betala för vår semester om vi nu vill åka iväg utomlands eller i Sverige. Det är bara att tänka hur mycket pengar det skulle bli för en vecka.

När de inte jobbar inne med grisarna är de ute på åkrarna och odlar potatis, vilket är ett arbete som pågår året om. Planteringen för vinterpotatis som Ingalill och Håkan jobbar med påbörjas i maj när potatisen planteras. Sen arbetar de med potatisen ända fram till september när potatisen är redo att plockas upp. Men årets torra sommar gjorde all odling betydligt svårare. Torra åkrar och brist på regn gjorde att det inte blev lika stor skörd som vanligt. Som tur var hade de möjlighet att vattna, något som inte alla kunde göra.

– Här hemma kunde vi vattna, men på andra åkrar kunde vi inte det och där växte ingenting! Sen var vi rädda för brandrisken också, speciellt när jag hittade en cigarettfimp vid vägen. Den lilla glöden som fanns kvar hade varit tillräcklig för att gräset skulle ta fyr.

Trots motgångarna kämpar Ingalill och Håkan vidare som vanligt. Det är inte bara torkan som hotar framtiden för lantbrukarna. Valet som många gör att sluta äta kött av olika anledningar, bland annat miljöanledningar och hur djuren behandlas är något som hotar lantbruket. Men enligt Ingalill skulle ett samhälle utan köttkonsumtion inte vara möjlig.

– Det finns många saker som gör att det hade varit omöjligt. För det första så hade det krävts att bönderna rekryterar folk som ska rensa ogräs och liknande, vilket ingen vill jobba med. Men utan den arbetskraften hade inte en ekologisk odling varit tillräckligt för att ge mat åt alla. För det andra finns det livshotande ogräs som kan skada dem som äter maten, som vi i dag inte har problem med.

Istället för att sluta äta kött kan man börja handla närodlat svenskt kött, där man nästan kan vara säker på att djuren har behandlats på allra bästa sätt. Problemet som många kritiserar lantbrukarna för finns inte i Sverige, utan i länder såsom Spanien och Italien där antibiotiska sprutas in i köttet. Dessutom är närodlat bättre för miljön också, vilket är ännu en anledning till att satsa mer på närodlat, enligt Ingalill.

Enligt Ingalill är ändå den största utmaningen att få andra att förstå att lantbruk är ett viktigt och stort arbete som är väl genomtänkt och kontrollerat.

– Många har en romantiserad bild av hur en bonde arbetar. Men bakom den bilden, som flera säkert fått från böcker och filmer, ligger ett tungt arbete. Men det är också ett väldigt givande arbete där man hela tiden får bekräftelse och ser resultat på sitt arbete. Många beskriver det som en livsstil, men det vet jag inte. 

”Jag trivs bäst i öppna landskap” passar bra in på Ingalill och Håkan.
Maja Ottosson

Related posts