Krönikor Lokalt 

Krönika: Det blir en annan jul i år

Barnarpsgatan är mörk och öde. Trots att klockan inte hunnit slå fem har de flesta tackat för sig och gett sig av.

Genom konditori Napoleons fönster syns tre personer väl utspridda kring de runda borden. Mellan dem skulle inte bara en, utan säkert två elefanter få plats. En syn Anders Tegnell säkerligen skulle glatt sig åt. Caféet är hemtrevligt och ljuset därifrån förgyller en bit av den annars mörka trottoaren. Ur högtalarna utanför spelas julmusik. Det sjungs om gemenskap och närhet, ord som känts förbjudna i snart ett år. Med nio dagar kvar till julafton brukar gatan krylla av butikers julskyltningar, juliga dofter och framförallt, människor. Nu är jag nästan ensam här.

Barnarpsgatan. Foto: Mathilda Lewinson Skörd

Det blir en annan jul i år sjunger Jens Hult vemodigt i sin nya låt. Men trots att vi vet att det är för det bästa är känslorna svåra att styra. Runt omkring finns människor som inte upplevt mänsklig värme på månader. Människor vars höjdpunkt på hela året är en jul tillsammans med nära och kära. Men vi vill inte, vi ska inte, vi får inte göra som vi alltid gjort och det gör ont.

Utanför Hemköp väntar ett äldre par på att den slingrande kön inne i butiken ska lätta. De har munskydd och den lilla damen bär plasthandskar. Ett besök till affären för att kanske fördriva vardagen några minuter är nu omständligt och riskabelt. Jag vill krama om dem och säga att allt kommer bli bra, att vi snart går ur det här mörkret tillsammans. Men jag minns knappt när jag kramade någon sist. När jag FICK krama någon sist.

När jag når min gata stannar jag upp. Det har satts upp ny julbelysning i träden, grannarna har pyntat sina balkonger och Sofiakyrkan spelar en julpsalm. Någon där borta går en promenad med sin schäfer men annars är jag ensam. Det är mörkt och öde. Och klockan har inte ens hunnit slå fem. 

Mathilda Lewinson

Related posts