Aktuellt Intervju Jönköping Lokalt Nyheter 

Livet vid sidan om

I Sverige och i hela världen härjar pandemin för fullt och har påverkat människor i större utsträckning än vad någon av oss har någonsin sett förut. Åren 2019–2022 benämns av många människor som några av de sämsta i mannaminne med ökad ensamhet, fattigdom och arbetslöshet som speciellt har drabbat de yngre och utsatta i samhället. Marika Andersson är en av de arbetslösa unga personer som under pandemins gång har fått en allt sämre vardag och mycket av det menar hon beror på pandemin.

Marika Andersson, en 27-åring från Gislaved räknas som en av de långtidsarbetslösa kvinnor som har haft problem under hela pandemins gång.

”Jag har haft ett arbete på ett telekomföretag under pandemin men det var endast tillfälligt med möjlighet till förlängning. Efter att min provperiod var över bestämde chefen att man inte skulle ha råd att ha mig kvar.”

Marika Andersson har varit arbetslös i över åtta månader efter jobbet på telekombolaget.

I mars 2021 rapporterade Arbetsförmedlingen om arbetslösheten under pandemin som man beskrev som ett ’orosmoln’. Trots att arbetslösheten i Sverige verkar ha stannat in till viss del så finns det en enorm risk att de som inte har hittat ett arbete att hamna i långtidsarbetslöshet, vilket en person räknas till om hen har varit arbetslös i mer än sex månader. Detta, menar Arbetsförmedlingen, skulle innebära en enorm belastning på det svenska samhället. Enligt siffror från Arbetsförmedlingen så har arbetslösheten som mest i Sverige påverkat 9,2% av den arbetsföra befolkningen under pandemin och den siffran har nu gått ner till 7,5%. Trots denna positiva utveckling så har framför allt ungdomar fortfarande svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden. Speciellt drabbade är unga kvinnor och invandrare.

”De tror ju inte på oss”

Marika tycker inte att Arbetsförmedlingens statistik över antalet arbetslösa är förvånande och menar att yngre personer sätts åt sidan hela tiden av Arbetsförmedlingen och ger dem skållande kritik.

”De tror ju inte på oss. I stället sätter de oss på vuxendagis som de kallar ’aktivitet’ och ger oss aktivitetsstöd för att vi ska känna att vi håller i gång. Men det är allt det är, ett vuxendagis där man går en gång om dagen för att sitta med andra arbetslösa och slösa tid. Allt för att förbättra arbetsstatistiken, för då är vi tekniskt sett sysselsatta. För att ha namnet Arbetsförmedlingen så förmedlar de inga jobb. Jag har aldrig blivit refererad till ett jobb och får göra allt själv.”

Arbetslösheten har satt andra spår än bara sociala menar Marika. Den har även satt spår psykologiskt, något som hon själv menar gick ut över sitt förhållande med pojkvännen då hon innan nyårsafton valde att gå skilda vägar med honom. Beslutet var Marikas och hon refererar tillbaka till hur ett förhållande är osymmetriskt när endast en part av relationen har ett arbete som den mest primära anledningen till hennes beslut. Hur man än vänder på det så hamnar ena parten i en beroendeställning som sätter press på hela förhållandet, menar Marika.

Uppbrottet innebar att Marika har fått flytta tillbaka till sin mamma och dennes man i deras villa utanför Gislaved efter att ha bott flera år i Falkenberg med pojkvännen. Det steget beskriver hon som lite pinsamt eftersom hon har bott ifrån sin mor i nästan ett årtionde, men också som enormt nödvändigt steg för sin personliga utveckling. Hon menar att vara kvar i ett ostadigt förhållande hade varit mer påfrestning än vad hon behöver.

Att må dåligt under pandemin är någonting som Marika inte är ensam om. Enligt en rapport som Folkhälsomyndigheten publicerat i april 2021 visar statistiken en tydlig indikator mellan sysselsättningen i samhället och psykisk ohälsa. Den värst drabbade samhällsgruppen är enligt Folkhälsomyndigheten unga arbetslösa kvinnor och arbetslösa invandrare som har fått det svårare att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden.

Trots denna dystra statistik försöker Marika Andersson se positivt på framtiden och beskriver sin idealistiska framtid som en där hon bor själv, har ett stadigt jobb och ett husdjur. Huruvida den planen är realistisk i pandemins skugga vet hon inte, men hon letar efter alla vägar ut och förlitar på att det kommer att bli bättre för henne i framtiden. Hon medger dock att denna inställning är något som hon kämpar med att hålla uppe under pandemin.

”Jag är inte riktigt i en position där jag riktigt kan säga vad framtiden kommer att bjuda på. Jag är inte säker på om jag vill utbilda mig vidare eller arbeta men jag är säker på mitt slutmål. Det är bara vägen dit som jag ännu inte är säker på.”

Hon understryker i dessa tider hur viktigt det är att tänka på sin psykiska hälsa och se till att man själv gör det bästa av situationen. För henne betydde det att göra slut med pojkvännen och flytta hem. Hon oroar sig dock för sitt fortsatta psykiska mående om pandemin fortsätter.

”När man lever så här på utsidan av samhället så kan man säga att man lever sitt liv ’vid sidan om’ alla andra. Precis som livet är i standby. Det betyder ju inte att man aldrig kommer i gång men efter ett tag så börjar man ju tvivla på om man någonsin kommer att göra det. Och det är en farlig tanke.”

Fotnot: Marika Andersson heter egentligen något annat.

Related posts